Virpi Stjernas och Emilia Ukkonens på Hippolyte

Fotogalleri Hippolyte
Virpi Sterna, Leave Them All Behind

En allvarlig depression gör att tankar om döden och döende blir en del av vardagen. Temat för Virpi Stjernas utställning är konstnärens personliga upplevelse av depression och de självdestruktiva tankar den fört med sig. Att fotografera möjliga självmordssätt och människor hon skulle bli tvungen att lämna bakom sig har varit ett sätt för konstnären att bearbeta de ständigt närvarande tankarna kring döden.

Även om depression och självmord berör en stor del av finländarna är ämnet fortfarande svårt att tala om. Särskilt personliga erfarenheter och möjligheten att dela med sig av dessa begränsas av en stark rädsla för att bli stämplad. Ett av Virpi Stjernas motiv bakom skapandet och framförandet av utställningen är viljan att lyfta fram ett viktigt ämne i samhället på ett sätt som just för henne har gjort det möjligt att bearbeta ämnet. Trots att mental ohälsa är så vanligt förekommande diskuteras det enligt konstnären inte tillräckligt öppet om detta. Även när problemen förs på tal deltar sällan de som själva lider av dem i diskussionen.

Virpi Stjerna är en fotokonstnär som bor och arbetar i Helsingfors. Hon tog kandidatexamen i fotokonst vid utbildningsprogrammet i Fotokonst på Konstindustriella högskolan i Helsingfors 2008. Efter studierna har Stjerna deltagit i ett flertal grupputställningar både i Finland och utomlands. Virpi Stjernas senaste separatutställning The Autumn Takes visades på Galleri Sinne i Helsingfors år 2010. Utställningen som visas på Hippolyte utgör den konstnärliga delen av slutarbetet för magisterexamen i fotokonst vid Högskolan för konst, design och arkitektur på Aalto-universitetet. Verken i utställningen har fotograferats i Helsingfors, Stockholm, Berlin och London åren 2010–2017.

Hippolyte Studio
Emilia Ukkonen, Försvunnen hund

I videoverket Lost Dog (2015) talar en man i telefon med personer vars husdjur försvunnit. Vi hör bara hans röst, men trots det urskiljer vi samtalets ton och förändringar i den. Verket behandlar människans behov av kontakt, men också den samtidiga svårigheten att lita på och ta kontakt med andra människor.

Emilia Ukkonens plan var egentligen att göra en dokumentär om personer i New York som blivit av med sina husdjur. I ett samhälle som framhäver individualitet och självständighet kan en hund, katt eller något annat husdjur fungera som substitut för nära förhållanden med andra människor, vilka det blivit allt mer krävande att upprätthålla. Då Ukkonen tog kontakt med människor via annonser om förvunna husdjur, som det finns gått om i storstadens gatubild, märkte hon snart att många egentligen inte alls ville eller hade tid att prata med henne. Man förhöll sig misstänksamt och även aggressivt till Ukkonens kontakttaganden och de som visade intresse ville ofta prata om allt annat än sina försvunna husdjur.

Emilia Ukkonen rör sig ofta kring det absurda när hon undersöker verkligheten ut sitt egna, originella perspektiv. Som redskap använder hon rörlig bild, men är också hemmastadd med andra tekniker. Ukkonen har studerat vid Bildkonstakademin i Helsingfors och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Sedan hon kommit hem från New York bor Ukkonen i bortre Tölö i Helsingfors. Lost Dog har förutom i Mörkrummet på Åbo konstmuseum och på olika filmfestivaler visats på Marion De Cannière Art Space i Antwerpen i Belgien.