Artiklar press

KULTURDEBATT SvD 10 maj 9 maj 2017

En översyn av fotografin nu!

För drygt ett år sedan föreslog ledande företrädare för svensk fotografi en statlig översyn av det nationella ansvaret för den fotografiska stillbilden. Ingenting har dock hänt. Nu krävs ett krafttag för att ta hand om vårt fotografiska kulturarv, skriver 35 representanter för fotografin i Sverige.

Trots fotografins oerhörda betydelse och ständigt ökande närvaro finns ingen nationell plan för hur den fotografiska bilden ska samlas in och omhändertas.

Det nationella ansvaret ligger inte längre på Nordiska museet och Moderna museet, eftersom ansvarsmuseifunktionen har tagits bort. Det är anmärkningsvärt – inte minst mot bakgrund av hur fotografin genomsyrar alla delar av det moderna samhället och präglar människors dagliga liv.

Mer än något annat bildmedium formar fotografin vår kultur och våra föreställningar om identiteter och synen på världen. Fotografin bidrar på ett väsentligt sätt till förståelsen av både historien och samtiden. Med dagens bruk av mobilkameror, blixtsnabb spridning och ögonblicklig transformering tar en ny värld form, som dock har djupa rötter i fotohistorien och mediets både sociala och tekniska utveckling.

Fotografins mångfald och utbredning har resulterat i ett närmast oöverskådlig kulturarv, som ständigt ökar i omfattning. Ändå saknas en strategi för hur detta ska hanteras på ett genomtänkt sätt. Till skillnad mot det tryckta ordet och den rörliga bildens historia saknar stillbilden en central hemvist.

Medelstilldelningen till Kungliga biblioteket och Svenska Filminstitutet talar sitt tydliga språk.

En viktig orsak till fotografins marginalisering är att fotografin haft och har en svag position inom den akademiska världen. Det gäller även fotografi inom arkiv, bibliotek och museer. Även om viktiga initiativ har tagits saknas en samordning av de verksamheter och resurser som redan finns på flera håll i landet.

De enskilda och isolerade insatserna leder till att hjulet uppfinns på nytt i en dyrbar och ineffektiv cirkelgång. Därför behövs tillskott och samverkan på ett helt annat sätt än vad som nu är fallet. Det handlar om att förvalta vårt kollektiva bildminne och göra det åtkomligt både för den breda allmänheten och forskningen.

För att kunna skapa en långsiktigt hållbar lösning för att säkra den fotografiska bildens historia och forma dess utveckling behöver kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke göra en statlig översyn av det fotografiska fältet. Den bör bland annat belysa följande punkter:

• Det övergripande institutionella ansvaret för arkiv, bibliotek och museer.

• Översikt/inventering av privata samlingar, kommersiella bildarkiv och samlingar inom näringslivet. 

• En handlingsplan där samlande, forskning och publika presentationer utgör viktiga hörnstenar.

• Utveckling av digitala metoder för lagring och spridning.

• En ökad beredskap för att ta emot och förvalta svenska fotografers 
livsverk.

Anki Almqvist, ordförande, Svenska Fotografers Förbund

Berndt Arell, överintendent, Nationalmuseum, Stockholm

Tommy Arvidson, skribent, bloggare och fotograf

Mia Bengtsson Plynning, verksamhetsansvarig och delägare, Link Image

Per Broman, Head of Culture, Fotografiska

Mikael Cronwall, utbildningsledare och huvudlärare, Fotoskolan Stockholm 

Niklas Cserhalmi, museichef, Arbetets museum

Eva Dahlman, fotohistoriker, vice ordf. Centrum för fotografi

Alexandra Ellis, curator, Västerbottens museum/Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografi

Anne Fjellström, VD Lennart Nilsson Photography

Gösta Flemming, redaktör, förläggare, skribent, Journal förlag

Hans Gedda, fotograf

Anna Gullmark, Enhetschef, Malmö Museer

Magnus Jensner, museichef, Hallands Konstmuseum

Björn Axel Johansson, fotohistoriker, Centrum för fotografi

Charlotta Jönsson, utställningsproducent/curator, Dunkers kulturhus

Gunilla Knape, Lars Tunbjörks Stiftelse, tidigare Hasselbladstiftelsen

Svante Larsson, lektor i konst med inriktning mot fotografi, Konstfack

Per Lindström, bildjournalist, tidigare adjungerad professor i fotografi vid Mittuniversitetet

Tuija Lindström, fotograf och tidigare professor i fotografi vid Högskolan för fotografi och film 

Gunilla Muhr, prefekt på institutionen för konst, Konstfack

Göran Nyström, verksamhetschef, Landskrona Foto

Viveca Ohlsson, fotograf, Kulturen i Lund

Hasse Persson, fotograf och konstnärlig rådgivare Strandverket i Marstrand

Helene Schmitz, fotograf

Jakob och Joakim Strömholm, Christer Strömholm Estate, BVS (Bildverksamheten Strömholm)

Evelyn Thomasson, fotograf, grafisk formgivning, Regionmuseet i Kristianstad

Göran Widerberg, ordförande Centrum för fotografi och reporter/bildredaktör, Dagens Arbete

Leif Wigh, tidigare intendent i fotografi, Moderna Museet, Stockholm

Jeppe Wikström, förläggare Bokförlaget Max Ström

Lena Wilhelmsson, tidigare Malmö Museer och Dunkers kulturhus, frilans/fotograf/curator

Louise Wolthers, forskningschef, Hasselbladstiftelsen

Hendrik Zeitler, adjunkt i fotografi och fotograf, Akademin Valand och Svenska Fotografers Förbund

Petter Österlund, curator, Sundsvall

Niclas Östlind, fil. dr. i fotografi, ansvarig för masterutbildning i fotografi på Akademin Valand.

SvD Debatt 9 dec 2015

Staten måste ta ansvar för vårt fotografiska kulturarv

Vårt nationella fotografiska arv är i dag bristfälligt omhändertaget och utspritt på en rad olika institutioner. Vad som saknas är ett övergripande ansvar. För att komma till rätta med problemet behövs en statlig översyn och samordning, skriver flera av fotografins företrädare

Sommaren 1840 togs de första fotografierna i Sverige. I dag, 175 år senare, är den fotografiska bildens närvaro total och den påverkar både individer och samhället på ett genomgripande sätt. Trots detta saknas en strategi för ett övergripande nationellt ansvar och därför är en statlig översyn nödvändig.

En viktig orsak till bristerna är att fotografin haft en otydlig och svag position inom den akademiska världen. Detta är ett av skälen till att det i Sverige - till skillnad från våra nordiska grannländer - fortfarande saknas en heltäckande beskrivning av den nationella fotohistorien.

Det saknas också en samordning  av de verksamheter och resurser som redan finns på flera håll i landet. Frågan har inte heller rönt något större intresse i de politiska leden och under senare år har staten dessutom konsekvent undvikit ämnet.

Vissa försök har dock gjorts under årens lopp. På 1970- talen växte flera centrumbildningar fram och Fotografiska museet etablerades som en del av Moderna Museet med uppdraget att samla, vårda och visa fotografi. Här fanns också ett specialbibliotek för fotografisk litteratur. I dag finns varken institutionen eller biblioteket kvar i sin ursprungliga form.

Nordiska museet blev ett nationellt ansvarsmuseum med ett särskilt Fotosekretariat 1993. Det lades ned 2011. Inte heller funktionen som ansvarsmuseum finns kvar.

Varken Moderna museet eller Nordiska museet kan ensamma täcka in hela det fotografiska fältet som rymmer vitt skilda praktiker och material: kulturhistoriska bilder, fotobaserad konst, dokumentärfotografi, pressfotografi, amatörbilder, bygdefotografi, vetenskaplig fotografi, teknisk utrustning och mycket mer. Det är heller inte önskvärt att ansvarsarbetet enbart knyts till ett par tunga museer i Stockholm.  Andra aktörer kan och bör rymmas under samma paraply. En rad institutioner landet runt lyfter fram fotografin i form av aktivt samlande, utställningar och bokutgivning. Det finns också flera privatpersoner som har viktiga fotografiska samlingar som kan ingå.  

Många av de mindre institutionerna arbetar med knappa medel. Regionala aktörer som länsmuseer, har i flera fall ett större ansvar och uppdrag än vad de har resurser för. Detta samtidigt som de saknar möjlighet att få stöd från centralt håll

De enskilda och isolerade insatserna leder till att hjulet uppfinns på nytt i en dyrbar och ineffektiv cirkelgång. Därför behövs tillskott av medel och samverkan på ett helt annat sätt än vad som nu är fallet.

Det är hög tid att komma till rätta med bristerna i bevarandet av vårt fotografiska arv. Ett visuellt berättande som på ett väsentligt sätt bidrar till förståelsen av både vår historia och samtid. Med dagens bruk av mobilkameror, blixtsnabb kommunikation och ögonblicklig transformering tar en ny visuell värld form, som dock har djupa rötter i den tidigaste fotohistorien.

Vem ansvarar för att hela den svenska fotohistorien skrivs? Vem ansvarar för samtidens fotografi och gör den fotografiska bilden tillgänglig för både en bred allmänhet och forskare?

För att kunna lösa problemen krävs tydliga strategier och långsiktighet. En plan där kunskap, forskning, samlande och publika presentationer utgör viktiga hörnstenar.

Det behövs ett centralt initiativ för att organisera arbetet med att säkra den fotografiska bildens historia och forma dess utveckling. Vi efterlyser därför en statlig översyn med målet att utforma en framtida kulturpolitik för den fotografiska bilden i vid mening.

Anki Almqvist, 
ordförande Svenska fotografers förbund

Niklas Cserhalmi,
Arbetets museum

Eva Dahlman,
fotohistoriker

Anna Gullmark,
Malmö Museer

Björn Axel Johansson,
fotohistoriker

Gunilla Knape,
tidigare Hasselbladstiftelsen

Britta Lundgren,
Västerbottens museum

Gunilla Muhr,
Centrum för fotografi

Göran Nyström,
Landskrona Fotofestival

Viveca Ohlsson,
Kulturen Lund

Mia Bengtsson Plynning,
Link Image

Bengt Swegmark,
Abecita Konstmuseum

Göran Widerberg,
ordförande Centrum för fotografi

Lena Wilhelmsson,
tidigare Dunkers kulturhus

Louise Wolthers,
Hasselbladstiftelsen 

Petter Österlund, Sundsvalls museum/fotomuseet Sundsvall 

Niclas Östlind, Akademin Valand